Förgöra förgörarna
Roman av Leif Linder
Kapitel 1 - Bröllopet


Tommy mindes att när han nått ett tillstånd av att absolut inte vara nykter längre, hade han slagit sig ned bredvid brudgummens yngre syster Jenny, som suttit ensam vid ett bord. Hans avsikt hade varit att bjuda upp henne till dans, men eftersom han upptäckt att hon just påbörjat en cigarett, hade han släppt de planerna.
De ord han inledde konversationen med blev spontant ”vad vacker du är” och hon hade lett smickrad. Hur de sedan kommit in på temat självmord mindes han inte, men hon var fascinerad av ämnet. Efter att ha diskuterat vad och varför, vänt ut och in på olika motiv till att ta sitt liv, framstod temat som lite väl tungt att fortsätta diskutera.
”Jag beundrar din styrka”, hade hon sedan sagt för att byta ämne. ”Att du tog dig hit till din före dettas bröllop och det så nära inpå er separation. Har du kommit över henne nu?”
”Visst”, hade han svarat nonchalant. ”Det är lugnt.”
Kommit över Anna hade han sedan tänkt. Jag har inte kommit över henne ännu. Jag har bara hittat en yttre fasad att hantera situationen med. Det som jag vill likna mig vid, påminner mer om stadsruiner efter raider från bombplan.
Han hade tackat ja till gårdagens bröllop mer instinktivt än genomtänkt. Längtan till att få träffa henne igen, eftersom det varit ett tag sedan de setts, hade påverkat hans beslut. Det var mer reflexmässigt som han hade svarat ”Javisst, självklart att jag kommer” då hon ringt upp honom. När hon öst superlativ över sin blivande man och avslutat med att hon önskade att brudgummen och han själv skulle bli nära vänner, som bröder, insåg han till sin stora förfäran vad som hade skett. Han lyckades inte längre förtränga det faktum att han förlorat henne.
Det var för ungefär ett halvår sedan som hon hade föreslagit ett uppehåll i deras förhållande, som då pågått i lite mer än fem år. Deras överenskommelse grundades på att de kunde träffa andra och att det var tillåtet att testa en ny relation om den var seriöst menad. Det hade helt och hållet varit hennes initiativ, liksom formuleringen av villkoren.
Tommy mindes hur han tittat utforskande på henne. Därefter hade han ställt frågan ifall det fanns någon annan redan nu.
Hon hade berättat att hon lärt känna en datakille som hon behövde utforska mer om sina känslor för. Tommy hade känt sig både överraskad och förvirrad. Det emotionella tillstånd som vid det tillfället bredde ut sig inom honom pendlade mellan overklighet och tvivel på om hon menat allvar, till en känsla av svartsjuka och allmän tomhet.
Han hade hört sig själv säga:
”Visst är det så du vill ha det så.”
Problemet för honom var att han älskade henne fortfarande.
När den värsta chocken lagt sig började han intala sig själv att detta var ett tillfälligt nyck från henne. Kanske skulle hon ringa efter några veckor och säga att hon saknade honom och föreslå att de skulle fortsätta sin relation som förut igen.
Men månaderna gick och nu efter ungefär ett halvår var hon gift med denna dataspecialist som hette Johan och det hade skett under gårdagen.
Varför han hade börjat diskutera självmord med brudgummens syster mindes han inte. Kanske var det ett tema som dykt upp ifrån hans undermedvetna, frammanat av att hans livsglädje stod nära noll. Han hade känt sig sorgsen och den ”klassiska” situationen som han stod inför gränsade till det patetiska.
För den som var törstig fanns det stora mängder med alkohol på bröllopsfesten och han hade druckit rikligt för att bedöva den inre smärta som hela tillställningen framkallat hos honom. Han drack tre glas vitt vin till maten, dubbla konjak till kaffet, sedan flera starköl.
Under sitt samtal med Jenny serverades det whisky från en bricka och de tog varsin. Han mindes att hon smuttat försiktigt på sin, medan han själv omedvetet drack snabbare än brukligt. Snart var glaset tömt och han gick och hämtade en till.
Ytterligare två personer, en man och en kvinna, hade anslutit sig när han återvänt. Kvinnan hade suttit småpratande med Jenny och han hade bara fragmentariskt uppfattat vad deras samtal rörde sig om. Han mindes hur orkestern börjat spela i bakgrunden och att en ny sång flödat ut från den kvinnliga solistens tonsäkra stämma. Mannen bjöd upp Jennys kvinnliga samtalspartner.
Tommy kände hur det började snurra i huvudet, när han böjde sig fram för att kyssa Jenny på munnen. Det misslyckades. Hon drog bort sitt huvud, muttrade något ohörbart, reste på sig och lämnade honom där han satt. Djuplodade diskussioner kändes inte intressanta längre och han var märkbart onykter.
Han beslutade sig för att dra sig undan innan han tappade kontrollen och flipprade ut. Inte för att han hade dåligt ölsinne, men han kände sig låg och var osäker på hur kvällen skulle förlöpa.
Fastän det var relativt tidigt tog han en taxi hem till sig.

Tommy tittade på klockan och insåg att han sovit länge. Han hade huvudvärk och var illamående. Klockan visade halv tolv och det var mitt på dagen. Nu visste han att han definitivt hade förlorat Anna. Ända fram till det att inbjudan kommit för någon månad sedan och av någon anledningen även därefter, hade han haft hoppet kvar.
Han masade sig upp ur sängen med möda, satte på radion och lade sig ner på bädden igen. Det strömmade musik ut ifrån P4 och när musiken tystnat hörde han en kvinnlig röst berätta att det fina vädret skulle fortsätta minst tre dagar framåt.
Han lät blicken vandra runt i rummet, först mot ytterdörren och den lilla hallen, sedan mot kokvrån som låg i andra änden av rummet, där det även fanns ett fönster ut mot Mälaren. Väggalmanackan visade på gårdagens datum och rent instinktivt rev han bort lappen, så att dagens datum den 25 maj 2003 syntes istället. Ettan han bodde i var relativt rymlig. Tapeterna var slitna och färgen hade flagnat på flera ställen. Möblerna hade han och Anna tillsammans handlat på andra sidan av Mälarvattnet, i Stadsmissionens secondhand-affär Små Smulor, som låg vid Liljeholmen. De hade haft det trångt tillsammans, men hjärtligt. Ju mer han tänkte tillbaka på deras tid ihop, desto mer saknade han henne. Minnesbilderna från tiden för deras förhållande gjorde att en känsla av ensamhet infann sig.
Telefonen ringde. För att nå luren, som fanns vid fönstret, tog han sig till den andra änden av rummet. Han hasade sig dit med ansträngning och blickade sedan ut genom fönstret över Mälaren innan han svarade. Solen stod högt på den ljusblå himlen och reflekterade sig i vattnet.
”Tommy”, svarade han kort.
Det var Jenny.
”Du försvann”, sade hon undrande. ”Det var ju överenskommet att du skulle ha sjungit och spelat den där romantiska Ulf Lundell-låten för brudparet. Kärleken förde oss samman, tror jag den heter. Vart tog du vägen igår?”
”Jag drack för mycket”, sade han urskuldande.
Och fortsatte:
”Hela festen blev för absurd. Det kändes lättare att vara där ju onyktrare jag blev. Ursäkta mig för igår… att jag försökte kyssa dig.”
”Det är den andra av de saker jag vill tala med dig om”, svarade hon. ”Den första är om nyckeln till Annas och Johans lägenhet.”
”Vad, nyckeln dit…?”
Han mindes plötsligt att han storsint erbjudit sig att se till brudparets lägenhet under de två veckors bröllopsresa de idag hade påbörjat. Det innebar att vattna deras blommor och ge Annas katt mat. När han gav sig av från festen i all hast glömde han bort att han skulle ha tagit med sig brudparets reservnyckel hem.
”Vi måste ses snart så att jag kan lämna över nyckeln”, sade Jenny. ”Vi behöver även prata. Det känns bättre om vi gör det mellan fyra ögon.”
”Visst”, svarade han. ”Skall jag titta över till dig?”
”Nej, det blir bättre att jag kommer till dig”, svarade hon. ”Det känns mer ostört att prata då.”
Han bläddrade i sin fickalmanacka.
”Blir nu på tisdag bra, ungefär klockan sex?”, föreslog han.
”Kan vi inte säga sju istället?”, invände hon. ”Det fungerar bättre för mig.”
”Okej”, svarade han.
Han beskrev vägen och gav henne adressen och portkoden.
De lade på.
Detta var den fjärde gången som han samtalat med Jenny. Den första gången hade varit i februari då hon tillsammans med Anna var inne i Stockholms City för att shoppa kläder. Han skulle uträtta ett ärende i stan då han av en slump stötte på dem. De tre tog en snabbfika tillsammans på ett närbeläget kafé, växlade några ord en stund för att sedan skiljas igen, de åt sitt håll och han åt sitt.
Andra gången Tommy träffade Jenny var fjorton dagar innan bröllopet. När han klivit på tunnelbanevagnen vid T-centralen hade hon suttit ensam på ett av sätena och läst en fackbok i juridik. Han hade slagit sig ner mitt emot henne, hälsat och hon hade lett igenkännande. Under den gemensamma färden förbi två hållplatser, hade deras samtal främst rört sig om det stundande bröllopet. Vid Slussen hade hon rest på sig, visat samma leende igen, sagt hej och gått av för att byta linje.
Gårdagens bröllop blev deras tredje möte.
Jenny var en attraktiv ung kvinna. Hon såg bra ut, var intelligent och utrustad med en stark integritet.
Samtidigt fanns det något sexuellt och passionerat i atmosfären runt omkring henne. Det var något i kemin som uppstod mellan dem som berörde och väckte en stark åtrå hos honom.
Det ringde på dörren. Tommy öppnade och där stod hans granne, en medelålders man med ett brev i handen.
”Här”, sade mannen och lämnade över det oöppnade kuvertet. ”Det kom i fredags. Jag sökte dig igår men du var inte hemma. Brevbäraren har lagt fel igen. Det blir problem när man som vi två råkar ha samma efternamn. Lindberg är ju inte det ovanligaste att heta ”.
”Tack”, sade Tommy lågmält och stängde dörren.
Han granskade baksidan av brevet och upptäckte att det kommit ifrån ett av de större skivbolagen, vilket han tidigare skickat en av sina demoinspelningar till. Tafatt sprättade han upp det med en matkniv som låg nära tillhands. De negativa svar han hittills fått i sina försök på den kommersiella marknaden hade fyllt honom med pessimism.
”Vi tackar för visat intresse, men avböjer erbjudandet om utgivning och önskar dig lycka till med dina låtar på annat håll”, läste han ifrån brevet och suckade tungt.
Han blev återigen medveten om hur illa han mådde. Huvudet kändes tungt och värken gjorde sig besvärande påtaglig igen. Känslan av att vilja spy för att reducera den negativa inverkan ifrån alkoholförgiftningen, skapad under gårdagens fest, gjorde sig påmind igen.
Fotot av Anna stod fortfarande kvar på skrivbordet nära sängen. Han hade inte förmått sig att ta bort det. Plötsligt blev han medveten om hur fel den placeringen nu var. Han öppnade en av skrivbordslådorna, lät den inramade bilden försiktigt glida ner i lådan, som han sedan tryckte igen så att den stängdes.
Gitarren stod i ett av lägenhetens hörn, lutad mot väggen. Han tog sig dit, greppade den och slog an några ackord. Sedan lade han sig utmattad på sängen och somnade igen.

 
Köp boken till ett pris av endast 60 kr ink moms!